Reflektioner över derbyvinsten i måndags

I nästa månad fyller jag 30 år. Åren har gått på i ett högt tempo, efter det att jag fyllde 20, jag har idrotten att tacka mycket för. Via sporten har jag fått se platser som jag annars inte skulle besöka, arenor, städer, spännande möten, i måndags bockade jag av derbyt mot IBK Dalen på listan.

Då jag bor i Karlstad och ändå har valt att följa IKSU, kan jag av naturliga skäl inte närvara fysiskt på alla matcherna hemma. Ifjol blev det två, Rönnby och Karlstad, I år valde jag att åka upp på Uppsala, dagarna innan julen. Efter Karlstad hemma förra säsongen lovade jag sportchefen Niklas Ekblom, ”Nästa säsong lovar jag att gå iväg på fler matcher hemma”. När jag bestämde mig för att åka upp på derbyt i måndags, det gjorde jag i slutet av december såg jag att IKSU även skulle spela mot Sala dagen innan. Därmed höll jag mitt löfte och kom iväg på mer matcher hemma.

Nu ska inte den här texten handla om det, utan om matchen med stort D som spelades i måndags. Derbyt mot IBK Dalen, prestigemötet. Det var uppdukat för revansch efter 4–5 i höstas. Då kom IKSU till matchen med många segrar i bagaget, i måndags var det tvärtom, spelet har hackat senaste tiden och den orangea maskinen har varit inne i en tyngre period. Innan matchen skiljde det en poäng mellan lagen.

I mötet i höstas stod Beverly Smedenäs i målet och hon eller laget hade väl ingen av sina bästa kvällar. Jag kan tänka mig att hennes revanschlust var enorm, hon skulle bara visa vilken bra målvakt hon är. vilket hon också kom att visa.
IBK Dalen hotade väl i början av matchen, sen kom läget när Frida Rydfjäll snodde åt sig bollen, några snabba skutt och ett välplacerat skott hade vi 1–0.

Syster Rydfjäll, Iza, som hade tvingats gå av i mötet borta mot Täby, var tillbaka och hon kunde inte vara sämre än syrran när hon i den andra perioden agerade sniper och satte blytunga 2–0.

– Det kändes som vi hjälptes åt och gick ihop som ett lag, vilket vi inte har gjort under den tyngre perioden, det var stor skillnad. Man fick höra att man hade gjort ett bra byte när man kom till bänken, från bänken till planen pushade vi på varandra, på planen hade vi också ett bra snack, säger Elin Tjärnström som fortsatte;
– I periodpauserna snackade vi mycket och alla var med och tjattrade. Det har vi inte riktigt upplevt de senaste matcherna, då har det mest varit tyst i pauserna. Jag upplever det som att alla hjälpte till med sin del och några mer eller mindre, men alla var delaktiga.

I den tredje perioden gjorde Elin Tjärnström 3–0 och spelade fram lagkaptenen Josefina Eiremo till 4–0. IBK Dalen var ett slaget lag och det var HELA IKSU som hade gjort det tillsammans, spelare som spelade och de som satt på bänken, ledarna och stödet på läktaren.
Inte nog med det, i slutet av matchen täckte utespelarna skott, offrade sig för att få med sig nollan och ge den till Beverly Smedenäs.

– Jag upplever att vi hade full kontroll på hela matchen, det var vi som styrde och det gjorde vi med ett grymt försvarsspel, de hade inte mycket att komma med, sade Beverly till mig efter matchen. Hon var förstås lycklig över att fått hålla nollan.
– Det är alltid något man strävar efter, men det är svårt att uppnå i den högsta serien. När det väl sker kan man inget annan än vara nöjd. Revanschlusten är den bästa triggern, vilket vi visade idag (läs måndags).

Lagkaptenen Josefina Eiremo var förstås nöjd över insatsen och att det försvarsspelet som man har börjat bygga på verkligen satt i matchen.

– Jag tycker inte att Dalen skapade så mycket på vårt försvarsspel, de lyfte långbollar och där var vi starka och de kom inte till så mycket lägen.
– Vi jobbade hårt, offrade oss, täckte skott och när man gör det kommer oftast det andra. Det bygger oftast på ett riktigt bra försvarsspel, det blir bättre och bättre och idag (läs måndag) var det ett stort steg i rätt riktning.

# Berätta om ditt mål?

– Jag hoppade in från ett byte och såg att Elin Tjärnström fick en långboll, jag rusade in på bortre och blev serverade ett snyggt pass. Sen var det bara att trycka dit den.

Även Josefina fick frågan om den energin och påhejande från bänken till planen som fanns där innan och under matchen.

– Det var helt sjukt, det var inte tyst en sekund på bänken. Både från ledare och spelare. När man får den energin från varandra och kan ge den tillbaka så underlättar det på planen, man blir extra taggad. Vi plockade fram det och offrade oss för varann.

Tillbaka till Elin Tjärnström;
– Det var riktigt bra att vi kunde leverera framför den här publiken och att vi höll nollan. Vi behövde det som lag.

# Vad tar du med dig från derbyt?

– Framförallt energin och försvarsspelet som vi håller på och bygger på nu. Det är inte klockrent idag, men vi har kommit ett steg i rätt riktning. Vi kommer att behöva ett bra försvarsspel om vi vill gå långt i slutspelet och det tänker vi göra.
– Vi får jobba med det i veckan och ta med energin till Falun på lördag, då kommer de få det riktigt tungt här uppe, säger Elin Tjärnström.

Elin var också inne på den tyngre perioden och att det inte är något att hymla om. Men att man får ta med sig det positiva nu.
– Vi får vända det nu och ta med oss en positiv trend in i slutspelet, det är då vi ska vara som bäst, det här kommer att gå bra, säger Elin Tjärnström.

Jag kan bara hålla med.
Dessutom; efter matchen när jag kom tillbaka till där jag bodde under mina fyra dagar i min andra hemstad, Umeå. Då kunde jag inte hålla tillbaka segertårarna, den känslan var magisk, resan och matcherna stärkte min kärlek till laget och föreningen.

Säger som Simone Moreno ft. Timbuktu; Vi drar till Malmö.

ANDERS ANDERSSON

orangearapporter

See author's posts