Krönika signerad Anders Andersson

Maya Moore, Diana Taurasi, Tamika Catchings, Candace Parker, Sue Bird. Jag skulle kunna sitta och rabbla upp hur många namn som helst, alla är de förebilder åt miljontals tjejer världen över. Tre saker har de gemensamt, passionen, hjärtat och kärleken till deras idrott – basketen. I en värld där mycket handlar om pengar är det befriande att se hur de för vidare idrottens grundideal att det ska handla om sporten och glädjen till den. 



De förtjänar betydligt mer i lönekuvertet, absolut och uppmärksamhet i synnerhet. Förutom att de är bra förebilder på planen så är det med ute i samhället och hjälper till med olika projekt som knyter samman människorna i de städer som lagen i WNBA kommer ifrån, där tar de amerikanska klubbarna ett stort ansvar och man får mycket tillbaka.

Intresset för ligan har genom åren ökat och de unga tjejerna har idoler och förebilder att se upp till, men framförallt kan de drömma om att en vacker dag spela i en professionell liga. När spelare som Sue Bird eller Diana Taursi växte upp så fanns det bara collegespel och se fram emot, ligan kom igång efter hemma OS i Atlanta 1996.

För två år sedan var jag iväg och såg ”mitt” lag Phoenix Mercury för första gången live. Mercury spelade borta mot New York Liberty och vann ganska klart till slut. Efter matchen fick jag kontakten med några Liberty-fans och den har jag bibehållit. 
En av dem höll med mig när jag pratade om att spelarna i WNBA fortfarande har kvar  passionen, hjärtat och kärleken till idrotten, de är inte direkt giriga som herrarna i NBA.

Förra sommaren fick möjligheten och åka iväg på WNBA all star match i Phoenix och samtidigt kollade jag in en bortamatch i Chicago och sex matcher på hemmaplan, ni kan tänka er vilken underbar resa det blev. 
Alla ”Vi” som håller på Mercury umgicks och det kändes som vi var en enda stor familj, vi umgicks även om vi hade olika favoritlag och istället för våldsamheter och bråk som det är på herrsidan så kom vi ihop tillsammans.

Visst rivaliteten fanns och finns där, men kärleken till idrotten var större.

När jag skriver dessa rader sitter jag på mitt hotellrum i Umeå, jag började min resa mitt i natten med buss som tog mig till Arlanda och sedan vidare till Umeå med flyg. Allt för att komma upp och stötta IKSU på plats. Ungdom spelade mot Notviken och vann med 8–3.

Imorgon spelar elit mot KAIS Mora. 
Jag skulle vilja påstå att jag har ett stort hjärta, passionen till föreningen och laget och hjärta för den orangea maskinen. Det hjärtat har vuxit sig större för varje år som har gått. Jag vill vara med och bidrag till något positivt med orangerapporter och verkligen lyfta SSL-Dam som IKSU.

Med dessa rader på alla-hjärtans dag vill jag uttrycka min beundran till alla spelarna i SSL-dam, WNBA och alla andra tjejer som utövar sin sport på elitnivå. Ni har mitt fulla stöd och hjärta.
 Fortsätt och kämpa!

Anders Andersson

orangearapporter

See author's posts