Tack för den här fantastiska säsongen – IKSU!

Solen skiner utanför mitt fönster och det har nu gått över en vecka sedan IKSU tog hem klubbens femte SM-guld. Man gjorde det på ett fantastiskt sätt i Globen mot KAIS Mora. Motståndarna hade inget att sätta emot den orangea lagmaskinen som har stått för en oslagbar säsong. I grundserien förlorade IKSU inte en enda match på bortaplan, inte ens i slutspelet, bara en sån sak. På 34 matcher, grundserien och slutspelet, blev det 262 mål framåt och bara 106 insläppta. Fina siffror.

Jag minns där någonstans i mitten av säsongen när jag var iväg på en kryssning och fick höra om 17–2 hemma mot Tyresö. Wow. Då hade jag helgen innan bevittnat när Pixbo-spöket hade rykt all världens väg i Mölnlycke. Det var något speciellt med den här säsongen och den intressanta och bra producerade serien ”Vägen till Globen”. Själv kunde jag inte leva upp till någon bra säsong, jag försökte komma ikapp under den, men lyckades inte med det. Krafterna fanns helt enkelt inte där, men där väl så i livet, jag kommer förhoppningsvis att kunna se tillbaka på det här och kunna säga att jag gjorde mitt bästa och gå vidare med kraft. Det tar på krafterna att kämpa mot MS, Lunginflammation/mykoplasma.
Eller som min mentala coach sedan några dagar tillbaka, Magnus Norrman, sa till mig. ”Så ska du alltid tänka, inget är omöjligt”. När jag berättade om att jag hade drömt natten mot idag att jag vände 2-6 underläge i en ”en-mot-en” turnering mot Josefina Eiremo och vunnit med 8–6.

Så om det inte syntes efter matchen att jag var glad över att det blev SM-guld, så var jag det, det var mer en lättnad och glädje i ett att en berg och dalbana säsong för egen del var över och att det hade slutat på det mest fantastiska sättet.

Jag snackade lite med Josefina Eiremo och Cornelia Fjellstedt dagen efter finalen och de fick svara på om de hade hunnit smälta matchen?

– Nej, det har man inte riktigt än. Det kommer det nog bli när man landar hemma i veckan. Då kommer man att smälta det, men lite grann har man hunnit förstå vad vi har gjort, svarade Josefina Eiremo som igår spelade sin 100-landskamp, det också något riktigt bra.
Cornelias svar:
– Nej, egentligen, inte, jag vet inte. Det känns ändå ofattbart att man står med en SM-guld tröja på sig. Det är en härlig känsla samtidigt som man inte förstår någonting.

På kvällen efter finalen var jag iväg och käkade på en restaurang på Kungsträdgården och fick då reda på hur sidan betyder. En av de yngre spelarna, en målvakt, som har spelat i många av IKSUs lag under säsongen och som har fått varit med och träna med IKSU Elit, undrade över varför orangearapporter inte uppdaterades, då kom ett inlägg där jag förklarade hur det låg till under säsongen. Att få reda på att det man gör, verkligen uppskattas och att man når fram. Det värmde. Det är därför som jag lägger ner åtskilliga timmar på texter, resor. Jag brinner för tjej/damidrotten och vill vara med och lyfta den.

Tillbaka till snacket med Josefina och Cornelia.

# Vilken säsong som IKSU har gjort…

Cornelia:
– Ja, verkligen, den har varit nästan perfekt. Hade vi vunnit Champions Cup, men det har man i princip glömt nu. Det betyder inte så mycket, sen har säsongen varit fantastisk och hur vi har tagit an oss all press och sådär. Man kan inte kräva mer av oss. Absolut inte.

Josefina:
– Helt fantastisk, verkligen med den säsongen vi har haft, att få kröna det med ett guld som var vårt mål hela säsongen. På det sättet vi gör det, vi spelade verkligen en riktig bra innebandy igår (läs förra lördagen). Det var riktigt kul.

# Det var en hel del finaldebutanter i IKSU, hur tycker du att dom skötte sig?

– Dom får MVG, mycket väl godkänt, riktigt bra, verkligen. Det var från start ett jäkla ös från våran sida och det kändes riktigt bra direkt. Det var kul att se.

# Vad var dit budskap inför matchen?

– Vi hade pratat om att vi skulle gå in och vara i vår bubbla och fokusera på vårt spel. Det vi skulle göra, det var inte så mycket mer.

# Berätta om målet?

– Det var Joelsson (Sofia) som gör en fantastisk bra press, vinner bollen och där står jag, hon spelar mig, jag får väl på en träff som jag tror aldrig jag har fått på tidigare, en lyckoträff.

Där får Cornelia frågan om vad hon tar med sig från matchen som sådan…

– Att vi verkligen visar, alla andra bryr mig inte så mycket om, att vi visar oss själva att vi är bäst när det gäller och kan verkligen typ flytta berg, kändes det som. Det kändes som vi besitter en otrolig kunskap och fantastisk lagsammanhållning, hela laget och ledare. Det var fantastiskt fint att få vinna för föreningen, ideella och alla som hejar på oss. Det betyder väldigt mycket.

Just den glädjen som finns där, jag pratade med en som var ledare i Karlstad herr förra säsongen och han berättade hur han märkte i den tredje perioden skillnaden på bänkarna, att på vår bänk var det ett helt annat go och på Mora kändes det som dom var trötta…

– Det kändes verkligen som vi hade bestämt oss den här matchen och jag tycker egentligen att vi är mycket bättre än Mora hela matchen. Det kan ha varit att dom kände det också och det var inte deras dag, samtidigt som vi raderade ut dom totalt. Då förstår jag att det såg ut så när vi hade vind i seglen och dom hade motvind.

# Vad minns du av målen?

– Jag minns inte så mycket, men jag har för mig att dom var otagbara för Hill (Amanda). Hon var otroligt duktigt i kassen. Hon kunde inte göra så mycket åt dom. Även fast vi brände en hel del chanser så tycker jag ändå det var kul att vi gjorde fyra fina mål som är otroligt välförtjänta. Det var en härlig känsla och få göra dom. Att få springa mot vår publik var mäktigt.

Cornelia tog inte ut något, inte ens vid 4–1 målet i tom kasse…

– Det var otroligt roligt när Joelsson (Sofia) spelade den till Julia (Nordin), det var en härlig känsla, personligen kunde jag inte slappna av. För jag hade inte riktigt koll på vad klockan var, utan jag tänkte bara, nej det är inte slut än och vi måste hålla ut hela vägen. Vi får inte bjuda på någonting. Jag kunde inte slappna av, men när det var tio sekunder kvar så började man förstå vad som händer, ungefär.

Lagkaptenen Josefina Eiremo får avsluta den här texten.

– Vi gav verkligen järnet från starten och satte prägeln på matchen redan i första bytet. Sen var det grym energi på planen, i båset och i omklädningsrummet i pauserna. Allt fanns verkligen där.
– Det är ett fantastiskt lag att spela i, och att få kröna en fin säsong med att vinna SM-Guld i Globen, det kan inte bli bättre.

Tack för att jag får följa er framfart på planen, mitt liv hade vore så fattigt utan er.
Ett stort tack till hela föreningen och alla runt omkring, ingen nämnd ingen glömd.
Nästa säsong, då jäklar, då kommer även jag att vara med på banan från början.

orangearapporter

See author's posts