29:e december.

Snart har det gått fyra år sedan den första texten skrevs på orangearapporter. Det har kommit och blivit en del texter, intervjuer, bilder, efter det. Men de två senaste säsongerna (inklusive den här) har inte energin, kraften, den rätta glöden inte funnits där. Mycket har berott på sjukdomen som undertecknad åkte på förra hösten, MS.
Men det håller på och komma tillbaka och sidan ska bidrag med mycket till svensk innebandy, meningen var när den startades att kunna vara med och lyfta tjej/daminnebandyn. Så det är orangearapporters julklapp till er alla, det kommer att bli bättre efter nyår. Ni kommer att upptäcka mycket nytt och positiva inslag på sidan.

Om jag ska gå tillbaka i tiden, så var min första seriematch uppe i Umeå 22/12, 2012, IKSU mötte Rönnby och vann med 5–4. Efter det har det blivit tio till, plus två borta-derbyn mot IBK Dalen. Matchen förra helgen mot Rönnby var den 13:onde hemmamatchen. Lägg till en slutspelsmatch mot nyss nämnda lag, så kommer vi upp i 19-matcher (15 serie, 1 slutspel och 3 cupmatcher).

Det har varit resor upp till Umeå, som har startat på natten, buss till Arlanda (från Karlstad) och byte till flyg. Eller som förra helgen, natt-tåg. Allt som oftast har man varit trött när man har kommit upp, men det har gett så mycket tillbaka och IKSU är något som ligger mig varmt om hjärtat. Umeå har blivit som min andra hemstad och en plats där jag fått ladda energi och kraft på.
Därför var det speciellt att kunna komma upp förra helgen och dels se Ungdoms match mot Sundsvall och Elits möte med Rönnby.

Som jag sa till några spelare och ledare förra helgen, ni alla betyder så mycket för mig. Ta åt er.

Jag skulle vilja önska eder alla en fin jul och ett gott nytt år!

Så ses vi efter nyår.

Hälsningar,
Anders Andersson

orangearapporter

See author's posts